I Sverige använder vi inte den bästa kanelen

– Den vi äter är billig och giftig

Jag vill berätta om två kanelarter.

Den första har många namn: kanel, kassiakanel, kanelkassia, kinesisk kanel, vanlig kanel, indisk kanel, hushållningskanel och falsk kanel. Latinet är dock är densamma för dem alla, Cinnamomum cassia. Kassiakanel är billigt och giftigt. Den innehåller höga halter av kumarin (2,7–3,5 gram/kilo). Kumarin skadar levercellerna. Det är kassiakanel vi använder och äter i Sverige.

Den andra kanelarten är äkta kanel även kallad Ceylonkanel, Cinnamomum verum. Den är dyrare och pyttelite giftig (kumarin 0,01–0,02 gram/kilo) och sägs vara godare. Jag har faktiskt aldrig provat äkta kanel (vad jag vet) men ska från och med nu ”se över mina rutiner” (som påkomna potentater bruka säga). Det latinska namnet för Ceylonkanel var tidigare Cinnamomum zeylanicum.

Det här kan en läsa om kassiakanel på Livsmedelsverkets hemsida.

”Råd

Ät inte mycket kanel regelbundet. Vuxna bör begränsa sin konsumtion av kanel till ungefär en tesked per dag och barn till ungefär en halv tesked per dag för att undvika risk för leverskador. Att äta mer kanel än detta vid enstaka tillfällen innebär dock inte någon risk.

Rekommendationen gäller kassiakanel (Cinnamomum cassia) som är den kanelart som oftast används som krydda i Sverige. Ceylonkanel (Cinnamomum zeylanicum) innehåller mycket mindre kumarin än kassiakanel och innebär ingen risk vad gäller intag av kumarin.”

Det är inte svårt att skilja dem åt. Kassiakanelens bark är grov och mörkbrun. Äkta kanelens bark är tynnre och mer gyllenbrun/gul i färgen.

//Håkan Lättman

Allsidighet för utveckling

Barn. Deras rörelsemönster baseras i stort sett enbart på vad som just nu faller dom in. Vad kroppen inifrån säger till dom vilken rörelse som ska göras och hur den ska göras. Lek, spontanitet, allsidighet, rörelseglädje, nyfikenhet och utveckling präglar barns rörelse. 

Sen lär dom av oss vuxna.

Vi lär dom ensidighet, rätt, fel, måsten där de tidigt får höra att de måste sitta stilla, lyssna, skriva och läsa för att lära sig, ofta mängder av detaljerad kunskap. Ett lärande som skapar överbelastning. Möjligen fungerar det för en del men långtifrån för alla… 

Jag tror att det går att göra annorlunda för att optimera lärandet, ett lärande som fungerar för fler. Där fler utvecklas, med lust att lära hela livet och samtidigt mår bra. 

För att det ska vara möjligt tror jag att hjärnan behöver en större allsidig stimulering för att kunna hantera all kunskap och integrera den på ett önskat sätt för att inte bli överbelastad. Det minskar ensidighet som kan leda till stress, koncentrationssvårigheter, oro, trötthet, sömnproblem och värk. 

En skola för hela hjärnan. 

Hur ger du dig själv allsidighet i ditt liv? Där du stimulerar alla dina inre resurser för att utvecklas hållbart och må bra över tid? 

Nyfiken på mer? Boka hjärnans möjligheter eller mötarskap för att lära mer. Där du lär med fokus på att hela hjärnan och kroppen ska lära…

Eller signa upp dig helt gratis på en introkurs i myslowdown.com för att lära mer om hjärnans möjligheter för att må bättre, lära bättre och utvecklas bättre. 

Välkommen,

/Maria Nilsson

God Jul och Gott Nytt År tillönskas alla besökare!

Lagom till helgledigheterna och många sammankomster så får vi lite tankar från Katarina Widoff om vikten av att

få en Okej-stämpel, vilket vi kan få genom att delta och mingla på olika event. 

Få nytta av Okej-stämpeln

De vi känner och gillar sätter vi Okej-stämpeln på. En stämpel som innebär att andra förstår att denna person är bra, helt enkelt okej att umgås med, göra affärer med, bjuda in och referera till. Helt enkelt en person som ingår i ditt kontaktnät och som du går i god för. När andra ger dig okej-stämpeln kan det göra att du får kontakter, inbjudningar och affärer tillbaka. 

Att nätverka handlar om att bli godkänd inom vissa kretsar, i vissa sammanhang och av vissa personer. Personer som vill vara med dig, går i god för dig och som vill bjuda in dig i sitt kontaktnät. Bara att bli inbjuden till ett event innebär att alla som är där vet att du är okej att prata med. Du har säkert märkt skillnaden mellan att gå på en privat fest och umgås med de som du inte kände tidigare, mot att försöka prata med någon okänd i hotellbaren.  För mig är det en markant skillnad. Acceptansnivån är högre när någon har bjudit in dig, stämplat dig som okej och genom sitt namn godkänt dig inför andra personer som också känner värden eller värdinnan. I hotellbaren är det helt tvärtom där man är anonym.

Intressanta personer har alltid lätt för att skapa kontakter. Öppenhet och social kompetens bygger på att just kunna prata med vem som helst och om vad som helst, men det är inte alltid så lätt att göra det på den offentliga arenan utan att känna någon som hjälper till att ta kontakt.

Oavsett hur mycket någon går i god för dig, gillar dig, pratar väl om dig eller bjuder in dig, så måste du själv visa att du är värd det förtroendet, värd att tillhöra gruppen och få bära stämpeln OKEJ. Vissa får det med charm som dockan på julaftons Tomteverkstad, andra genom leverans och idogt arbete. Vi vill nog alla hellre ha de omkring oss som verkligen har något att komma med än de som bara ger ifrån sig ett charmigt leende.

Tiden är för knapp för att orka lyssna efter det som inte sägs

Vad har vi att komma med? Några ytliga fraser om vädret eller pratar vi om det som berör oss och som är viktigt? Personligen tycker jag att det är mycket intressantare att prata om sådant som är på riktigt, ett ämne som antingen intresserar mig eller den som berättar om det. En duktig talare kan fånga sin publik i vilket ämne det än må vara och självfallet motsatsen. När jag träffar nya personer så slås jag av att många har svårt att presentera sig intressant. Det är som om man ska dra ur dem vem de är och vad de vill här i livet. Sådana samtal kan bli tröttsamma och långsamma. I dagens mer stressade samhälle orkar vi inte stå kvar och lyssna efter det som inte sägs.

Andra är duktiga på att presentera sig och levererar skämtsamt minnesvärd information. Vissa är ju duktiga på att prata och ibland så bra på att hålla låda att de inte märker att det bara blir en monolog. Alla möten kräver dialog – för det är ju när vi blir synliga som vi trivs och, just det, sätter okejstämpeln på varandra.

Lär känna olika personligheter – det berikar

Ta dig tid att gå igenom vilka du känner och vilka som du har förtroende för. Försök också tänka ut vilka som pratar gott om dig, även när du inte är närvarande och som rekommenderar dig till events, möten och affärer. Jag kallar dem som bryr sig extra om mig för mina bundsförvanter och jag försöker återgälda det de gör för mig genom att nätverka för dem.

Som nätverkare har jag kommit närmare min gamla roll som banktjänsteman, då jag fick höra entreprenörers entusiastiska idéer. Att prata med folk som representerar företag, driver företag eller är säljare är som att höra e

ldsjälar som brinner för sin tjänst eller vara, som sanna entreprenörer, precis som de jag träffade på banken.

Och ja, jag tror att det är bra att ha folk i sin omgivning som gett sin okej-stämpel och rekommenderat en viss person till andra. Jag är övertygad om att det är grunden i att nätverka professionellt.

Vill du lära dig nätverka professionellt?

Läs min bok Bussighet är lönsamt – Marknadsför Dig med personliga kontaktnät och varför inte boka en inspirationsworkshop/föreläsning på nästa kick-off?

Lycka till, vi ses i vimlet! Hälsar Katarina

Läs mer om Katarina Widoff här!

Ett stort tack till Ulrika Schelwander som gästbloggar 

 om hur kvalitén på kommunikationen påverkar 

 teamkänslan och teamarbetet i skolan.

Teamarbete i skolan

Jag hade flera bra och intressanta samtal med framförallt skolpersonal när jag var på bokmässan i höstas. En av dem jag pratade med var en frustrerad gymnasielärare som också är arbetslagsledare. Han berättade hur svårt det är att få de som ingår i hans arbetslag att se och förstå nyttan med att göra saker tillsammans i arbetslaget. De vill inte gärna komma på arbetslagsträffar och de ser ingenting att samarbeta kring. En utmaning är att de i arbetslaget inte har gemensamma elever och att de undervisar i olika ämnen.

Jag funderar på och drar paralleller till ett uppdrag jag haft med en grupp som bestod av medarbetare med flera olika självständiga roller, arbetsuppgifter och arbetsområden. Uppdragethandlade om att avdelningschefen ville förbättra de röda siffror i medarbetarundersökningen kring arbetsmiljö och samtidigt skapa samspel, samarbete och öka arbetsglädjen i gruppen.I gruppen arbetade medarbetarna isolerat från varandra och ville inte samarbeta trots att de förstod att det var nödvändigt för att förbättra och utveckla verksamheten och för att må bra och känna arbetsglädje i gruppen.

För att utveckla kommunikationen mellan medarbetarna fick de jobba med att lära känna varandra bättre med hjälp av olika former för samtal och det första de fick göra vara att i olika konstellationer diskutera och formulera det gemensamma uppdraget för gruppen. Vi jobbar därefter vidare med kommunikationen i gruppen genom olika typer av frågeställningar och diskussioner och från att inte ha lyssnat på varandra, och inte sett varandras perspektiv jobbar gruppen sig till att lyssna och försöka förstå de andras perspektiv, har goda samtal och så småningom också tillit och trygghet i samtalen.

Mindre grupper skapas därefter med olika roller som ansvariga, förtroendet växer och samarbetsformer skapas för det fortsatta arbetet. Ju mer de diskuterat tillsammans desto större förståelse får de för varandra och varandras perspektiv vilket fortsatt gett goda resultat med gemensamma lösningar, stort engagemang, vikänsla och arbetsglädje.

När jag reflekterar kring de samtal jag hade på bokmässan om hur kommunikation och samarbete fungerar bland skolans personal funderar jag på; Vilka behov av samspel och samarbete finns egentligen? Hur påverkas arbetsmiljön i skolan, lärarnas situation och känsla av arbetsglädje av förbättrad kommunikation och utökat samarbete? Jag tänker att i arbetslagen finns ju möjlighet för lärarna att jobba tillsammans, diskutera, utbyta erfarenheter, skapa tillsammans, planera tillsammans, göra roliga saker tillsammans, skapa laganda på skolan, vi-känsla, gemensam reflektion och lärande.

Skolpsykologen Elinor Schad hittar också under arbetet med en avhandling i psykologi att kommunikationen mellan kollegor visar sig ha stark koppling till hälsa och tillfredsställelse på arbetet. Hon skriver att lärare vill visserligen ha autonomi i sin undervisning, men de är tveklöst angelägna om att kunna samtala med sina arbetskamrater om didaktik, lektionsupplägg, ämnesövergripande teman och annan kollegial samverkan, både spontant och i strukturerad form.

Jag läser också om att både internationell och svensk skolforskning visar att ett gemensamt ansvar för alla elever och skolans utveckling ställer krav på lärares samarbete. De individuella erfarenheter som lärare gör i sina klassrum måste enligt forskningen lyftas till en kollektiv nivå där lärarna tillsammans reflekterar över och utvecklar undervisningen. Men då måste det skapas utrymme och finnas kunskap kring olika former för reflekterande samtal. Samtalen i arbetslagen kan handla om vad som fungerar för eleverna, snarare än att man försvarar sitt eget ämne och oberoende om man har gemensamma elever och olika ämnen man undervisar i. Vinsten är också att de reflekterande samtalen i arbetslagen skapar tillitsfulla relationer där det är prestigelöst och lätt att fråga och dela med sig av erfarenheter.

Teamarbete i skolan sker i arbetslag där meningsfulla samtal och samarbete främjas.

"... människoruppfattar och tolkar verkligheten på olika sätt, mer eller mindre ”sanna”.uppfattar och tolkar verkligheten på olika sätt, mer eller mindre ”sanna”.För att ta sig ur sina egna verklighetsbilder och vidga perspektivet behöver man utsättas förinformation från nya källor och konfronteras med andra uppfattningar. Ibland kan man upptäcka att man har baserat sitt handlande på en myt, d.v.s. en uppfattning som bygger mera på tro änvetande. Den som inte är medveten om hur han eller hon tänker får helt enkelt svårtatt tänka om. Om vår förståelse av arbetet ska fördjupas måste vi reflektera över hur vi förstår vårverksamhet och vårt uppdrag just nu. Annars blir det lätt så att vi ständigt gör mer av samma saktrots att det inte leder mot målen." (ur Samtalskonst i praktiken, Lärarnas riksförbund)

  Ulrika Schelwander