- om konsten att hitta din inre drivkraft
Vad är det som får dig att ticka och gå?
Och hur får du den där energin som gör att du hittar de nya vägarna?
Svaret är: din inre drivkraft!
Vad är då drivkraft?
Jo, nyckeln till motivation!
Alla har vi en motor. Vissa av oss vrider på nyckeln ofta för att starta, andra kan vänta på rätt tillfälle. Oavsett hur du gör så finns din drivkraft där och bara väntar på att du ska frigöra dess effekt. När du vet vad som är viktigt för dig blir det enklare att både fatta beslut och samarbeta med andra, vilket leder till att du mår bättre och får mer tid över.
Drivkraft – ditt eget bränsle i vardagen
Liksom motorer behöver bränsle för att fungera behöver vi människor något som driver oss framåt och ger energi. Vårt bränsle är vår inre drivkraft. Den skiljer sig förstås från person till person, men ligger ofta till grund till de val vi gör i livet.
Att förstå både dina egna och andras drivkrafter är ovärderligt när vi ska leda projekt, bilda team, samarbeta och nå fram till utstakade mål.
Låt din inre kompass visa dig vägen!
Vi har alla en inre kompass som leder oss in på vissa vägar framför andra. När vi får insikt om vår egen förmåga och drivkraft ger det en känsla av trygghet, som ger både vårt självförtroende och vår självkänsla en kick.
”Drivkraft är som parfym! Vi måste få ut den i luften så att vi själva känner doften.”
Vilka drivkrafter finns det?
Att hitta din egen drivkraft behöver inte vara svårt. Du kan börja med att fråga:
Matcha sedan det du kommer fram till med dessa sex drivkrafter: *
”Coachen” - viljan att hjälpa och stötta andra människor
”Individualisten” - önskan om att vinna, leda och påverka
”Projektledaren” - behovet av att ha kontroll och struktur
”Visionären” - viljan att utveckla, utmana och lära nytt
”Konstnären” - önskan om att skapa skönhet, design, harmoni
”Professorn” - behovet av att analysera, göra research och förstå
*Min egen drivkraftsmodell, baserad på Eduard Sprangers forskning om människans drivkrafter.
Dina drivkrafter berättar om vem du är och vad som får dig att må bra och vägleder dig till att välja det sammanhang som passar dig bäst. De är helt enkelt dina guider i vardagen!
”När du gör det du brinner för och det du är bäst på, så trivs du bättre och presterar mer.”
Självledarskap
När du kommit till insikt om dina drivkrafter blir det mycket lättare att leda dig själv – så kallat självledarskap – vilket även ökar din trovärdighet att leda andra.
Dina tre drivkraftsnycklar:
”Gör det du kan, med det du har, där du är och tro på din egen förmåga!”
Min senaste bok Nu! - det är aldrig för sent bygger på berättelser av människor som hittat drivet i livet och lyckats göra det de innerst inne längtat efter. Innehåller även tips på hur du kan hitta din egen drivkraft och fånga energin i vardagen.
Elisabeth Wahlin
Föreläsare, inspiratör och författare
Elisabeth Wahlin är en mycket uppskattad föreläsare, inspiratör och författare. Hon har en lång erfarenhet som ledare och entreprenör och brinner för att inspirera och ge energi till andra.
En Topp100-Föreläsare enligt Eventeffect.se.
Läs mer och boka Elisabeth här
Nu kommer alla helgerna på en och samma gång, både i jobbet, vänskapskretsen och med hela släkten. December är en extremt intensiv social månad där vi mer eller mindre måste umgås med folk som vi annars inte har så nära. Dessutom förväntas det att dessa möten ska vara lyckade, trivsamma, roliga, ja till och med att vi skarpt ska gilla varandra med allas olika egenheter och personliga drag. Inte alltid så lätt oavsett om det är med dina syskon eller kollegor.
Känner du att det lätt blir för intensivt, för många tillfällen, personer och dagar? Lugn - det finns hjälp att få! Först och främst var tydlig, sätt upp egna mål vad du vill få ut av dessa möten. Även om du inte kan ändra var eller när så kan du ha förberett dig på vad du vill ska hända, vad du ska känna och vad du får med dig efteråt. Till exempel att ha tänkt igenom saker du vill prata om. Då kommer du åtminstone få nya infallsvinklar och kunskaper om något som du är mer intresserad av, oavsett om det handlar om resmål, kunskap, utbildning…
De flesta gillar att prata om sig själva. Om du hamnar med någon som manglar på om sig själv, tänkt positivt och fråga lite om sådant som du vill veta om hen. Ett tag, mingla sedan vidare till någon annan. Med lite mingelteknik kan du lätt glida vidare i rummet utan att verka oförskämd.
Kommunikation är dialog och inte monolog. Det lättaste sättet att skapa dialog är genom att bara spegla samma fråga som du fick tillbaka. ”Hur är det på jobbet?”, ”Tack bra. Hur är det på ditt jobb?”. ”Vad ska du göra på nyår?”, ”Och vad ska du själv göra på nyår?” osv. Du behöver inte ens vara påhittig och komma på något fyndigt att fråga om.
Jag har gjort en helt ovetenskaplig undersökning om hur duktiga folk är på att intressera sig för andra och resultatet var nedslående. Inte alls, eller nästan inte alls. Tyvärr, och jättetrist! Men nu när du vet detta, så var förberedd med några ess i skjortärmen att ta fram om du möter dem som mest bara tänker på sig själva. Var delaktig, skapa möten som du tycker är roligare. För det är ju så att om det inte är roligt så är det inte kul!
Hoppas du får en god jul och ett fantastiskt 2020! Hälsar Katarina
Vill du lära dig mer?
Katarina Widoff håller föredrag och kurser om kommunikation och social kompetens. Hon har skrivit böcker om att må bäst, mingel, nätverkande och bussighet. Se mer här
Uppkopplad eller Avkopplad – om konsten att verka i en uppkopplad värld
För 10 år sedan hade jag premiär för min föreläsning Uppkopplad eller Avkopplad som handlar om att lära sig se när vi blir hjälpta av digitaliseringen och när vi inte blir det. Det var många som trodde jag var emot digitaliseringen. Jag minns en debatt där en man frustrerad sa ”om du hade varit född på 40-talet hade du varit emot jazzen”.
När jag gav ut boken med samma namn i slutet av 2013 så vet jag inte hur många debatter jag var med i där IT-strateger, digitaliseringsexperter och sociala medier-konsulter alltid såg mig som en motståndare. Även programledaren antog att jag var i ”mot-laget”. Nä. Däremot tror jag vi behöver våga titta på vad som händer med oss människor i en ständigt uppkopplad värld.
Idag börjar vi äntligen, även i Sverige, få en vuxen dialog kring detta. Tack vare Anders Hansens härliga sommarprat och hans serie i SVT nu börjar allt fler förstå att vi kan älska allt digitaliseringen kan göra och samtidigt vara vaksamma när den inte hjälper oss.
Det är fantastiskt vad digitaliseringen kan bidra med. Men det är inte den som kommer att rädda världen. Det är vi människor. Tekniken är som bekant varken god eller ond. Det är vad vi människor gör med den.
På 1980-talet när datorerna gjorde sitt intrång på våra arbetsplatser så jublade vi. Äntligen skulle vi bli av med administrationen! Nu skulle vi får lägga tid på dem vi var till för och det som skapar värde! Hur blev det? Svart på vitt är att en lärare har 14000 klick för att betygsätta en klass, att en läkare på en vårdcentral har färre patienter på en dag än för 15 år sedan, att polisen som får mer resurser varje år hinner jaga färre bovar. Vi sitter och administrerar våra system. Och det var ju inte meningen.
Idag när jag hör alla AI-förespråkare (nej jag är inte emot den utvecklingen heller) så hör jag samma evangelium som på 80-talet. Vi kommer att spara så mycket tid och bli av med så många tråkiga arbetsuppgifter. Jag tror bara inte att det blir så. Men framför allt: Vill vi det?
Det har blivit ett mantra som de flesta företag hela tiden upprepar: ”allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras”. Det är galet. Frågan vi behöver ställa är Vad behöver vi digitalisera? Vill vi ta bort alla enkla jobb (vad nu det är)? Vill vi att de som redan har lågelönejobb inte ska få behålla dem? Vill vi få hamburgaren av en robot? Eller är det en bra första start för ungdomar i arbetslivet?
Idag erbjuder flera kommuner robotkatter till våra äldre (sök på youtube om du inte tror mig, här kan du se stolta områdeschefer som på riktigt tycker detta är en ypperlig idé). Vill du ge din mamma en robotkatt när hon är gammal? Eller ska vi skapa ett samhälle där människor med riktiga händer och känslor tar hand om våra gamla, och låta riktiga katter ligga i knät på dem som vill.
Vi glömmer bort att tänka. Ställa oss frågan när vi blir hjälpta av tekniken och när det faktiskt inte blir bättre med den. Produktiviteten har gått ner i världen de senaste 12 åren, trots alla de nya hjälpmedlen som borde vara till vårt stöd. Ekonomer världen över har haft svårt att förklara detta, men enligt Dan Nixon på Bank of England tycks det bero på att världen har hamnat i en uppmärksamhetskris. Och det känns ju högst rimligt. Alla våra digitala plattformar kräver vår uppmärksamhet hela tiden. Vi arbetar allt mer övertid men får alltså allt mindre gjort. Som en konsekvens av detta så fortsätter de stressrelaterade sjukdomarna att öka år från år.
Min nya föreläsning Stoppa Tiden-från tidsoptimist till tidsalkemist tar upp den största utmaningen för alla i framtiden. Hur kan vi få gott om tid igen. När vi har gott om tid, det är då vi blir som mest effektfulla. Vi kan väl i alla fall konstatera att det här effektivitetsexperimentet inte har fungerat särskilt bra.
Micke Darmell, föreläsare & författare
När en familjemedlem drabbas av diabetes så påverkar det även resten av familjen. När det är ett barn som drabbas så är det inte ovanligt att föräldrar får skuldkänslor: vad kunde vi ha gjort för att det inte skulle ske? Det är viktigt att inse att du inte hade kunnat göra någonting, och att diagnosen kommer att påverka hela familjen. Men det går att vända till något om inte positivt så i alla fall mindre dramatiskt.
Vår dotter fick diagnosen diabetes typ 1 strax innan hon fyllde tre år. Inte ens läkaren på den vårdcentral i staden vi bodde klarade av att ställa diagnos. I flera veckor tynade hon sakta bort när sjukdomsbilden blev allt mer akut. Fortfarande känner jag stor tacksamhet gentemot den sköterska som vågade ifrågasätta läkarens diagnos eftersom hon själv hade erfarenhet från diabetes.
Vår berättelse är inte unik. Det finns en bred okunskap bland befolkningen vad diabetes innebär. Fortfarande idag hör man kommentarer som "det är väl bara att sluta äta godis och börja motionera". Att höra sådant strunt känns kränkande för en person som riskerar att vara vaken hela natten för att försöka komma till rätta med ett högt blodsocker vid något så simpelt som en vanlig förkylning. Någon som sedan riskerar att svimma och hamna i koma om de injicerat för mycket insulin för att få ner det.
För oss så var det ett uppvaknande. Vi bestämde snabbt att vi inte skulle låta vår dotter känna sig ”annorlunda” i hemmet. Om hon inte kunde äta vissa saker-OK, då gjorde inte resten av familjen det heller. Samtidigt som vi unnande henne lyxen av fredagsmys precis som syskon och kompisar-om än med mer kolhydraträknande och blodsockerkoll.
Den svåra biten var att få skolan att förstå vad diabetes innebär. Okunskapen var-och är säkert fortfarande-tämligen stor om en allvarlig sjukdom som fel- eller obehandlad ofelbart är dödlig. Som förälder så var det viktigt att aktivt bidra till att utbilda och informera skola och omgivning om hur vi gemensamt kan göra tillvaron lättare för såväl den diagnostiserade som familj och omgivning: skola, kamrater med flera. Att gå från tragik och drama till framåtsyftande och omtanke.
Min föreläsning ”När familjen fick diabetes” handlar just som detta. Hur man som förälder kan bidra till att förbättra inte bara barnets utan även samhällets förståelse för diabetes och hur man kan ge inte bara den diagnostiserade utan även familj och omgivning rätt verktyg. Den är dock inte uteslutande för diabetiker och anhöriga, utan kan även ses som en väg att hitta verktyg i all sorts krisbearbetning.
//Tomas Ahlbeck
För mer information om föreläsningen kontakta Liselotte Lättman på Novarum mejl:Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
För mer information om Tomas klicka här
Varje gång du leder ett möte står du på scen. Varje gång är framträdandet viktigt, om inte avgörande för vilket resultat du får. Värdskapet, kroppsspråket, konsten att lyssna och involvera deltagarna är några hörnpelare – och det fina är att de alla går att utveckla och träna på!
Som moderator och föreläsare står jag ofta på stora scener, då är det naturligt att förbereda sig mentalt och ha en plan för sitt framträdande. Vad vill jag signalera? Vilken energi vill jag skapa? Ska jag komma in från höger eller vänster? Hur interagerar jag med publiken? Vilka ord börjar jag med?
Jag tror det är precis lika viktigt för de mindre mötena, de där vardagsmötena vi alla någon gång funderar över meningen med. Som mötesledare kan jag med några medvetna val göra annorlunda och förädla mina möten. Och jag kan använda mig själv som verktyg i den sköna konsten att leda på scen. För det är en skön konst, om ibland en utmaning, att stå på scen och leda andra. Det är också en personlig och utvecklande resa att bli mer medveten om hur just jag kan göra skillnad. Och framförallt är det roligt att bli mer uppmärksam på sina egna mönster och snabbt se effekten av förändringarna.
Här kommer några av mina tips:
petent och alldeles fantastisk du är!Testa något nytt på nästa möte, utvärdera och be om feedback. Sedan är den ständiga förbättringen igång och nästa steg blir ännu lättare. Och roligare. Inför nästa möte jag leder har jag bestämt mig för att använda min röst mer medvetet. Att variera i tempo, volym och intensitet. Kanske kommer jag till och med att sjunga en trudilutt framåt kvällen..........
Läs mer om Åsa här>>
Copyright © NOVARUM TALARFÖRMEDLING. Alla rättigheter reserverade.