181026

Mannen från Chile

För många år sedan mötte jag en man från Chile. Vi kom att samtala om hur han blev välkomnad när han kom till Sverige, framför allt av oss svenskar. Efter ett tag gled vi över till att prata om hur han upplevde oss som medmänniskor.

Det som etsat sig fast hos mig är något han sa om att vi svenskar har två sidor. Jag ska försöka återberätta vad han menade.

Under sin första tid i sitt nya hemland fick han jobb som spärrvakt på tunnelbanan. Där mötte han väldigt många människor, men ingen tittade honom i ögonen. De flesta var väldigt instängda. Han berättade att han försökte få ögonkontakt, att han log, sa god morgon och önskade alla en trevlig dag. Men reaktionerna uteblev och snart blev jag själv likadan i mitt beteende, berättade han.

Efter några år i Sverige så gick en dröm för honom och hans familj i uppfyllelse. Dom hade sparat ihop till ett litet torp ute i skogen nere i Skåne. Lyckan var total och nu kunde dom tillbringa mängder av ledig tid ute i naturen.

En av dom första helgerna i sitt torp bestämde familjen sig för att plocka svamp. Sagt och gjort. Kaffekorgen packades, höstkläderna åkte på sedan bar det ut i skogen. Efter ett tag hör dom en man ropa på håll. Han inte bara ropade utan han vinkade också. Dom såg hur han började gå mot dem och efter honom kom hans familj. När de var framme hälsade han artigt och presenterade sin familj. Sedan började han prata och frågade om det var dem som flyttat in i torpet? När dom svarade att det stämde sa mannen att då måste ni komma hem på fika i eftermiddag, så vi kan lära känna varandra bättre. Innan han gick sin väg tipsade han om bra svampställen och lovade nybakad sockerkaka innan dom gick vidare.

När dom försvunnit ur synhåll tittade vi på varandra och undrade vad var det som hände? Detta beteende hade vi aldrig upplevt och hur kom det sig att denna hjärtlighet och öppenhet plötsligt infann sig hos den här svenska familjen, undrade vi.

Han skojade också genom att säga:

-Här står jag, en man från Chile, med en morakniv i handen mitt i skogen. Mannen och hans familj borde ju ha sprungit all världens väg, sa han och skrattade.

urban gattsen10

Länge har jag funderat på varför denna stora skillnad hos er svenskar finns. Det var inte det att skåningar och stockholmare är olika, nej jag tror att det är något helt annat.

Hans teori var att vi är ett naturfolk (bondefolk) i grunden och när vi är i ute i naturen, i vårt rätta element, så mår vi bra. Då släpper vi fram all vår kraft och livsglädje och gör det vi älskar. Jag tänker ofta på honom när jag själv är ute och går med min kamera i naturen, väldigt ofta när man möter någon så hälsar man på varandra.

/ Urban Gattzén